Dagarna rullar på
Jag känner mig som en mosad potatis, svårt att komma upp på morgonen och att göra något riktigt. Går mest omkring och inventering allt jag skulle kunna satt tänderna i om jag bara orkade.
Denna månad är en månad med mycket runt årsmöten och tillhörande möten, så det är på övergående men jag fattar inte hur jag skulle kunna jobba eftersom jag blir helt färdig när jag angagerar mig i ja vad som helst.
Men jag vill göra något och när det är en massa människor som man gillar att vara med dessutom gillar samma som mig, då måsta jag rycka upp mig.
Jag hoppas att denna adoption kommer att föra mig framåt vilket jag verkligen tror att den kommer att göra, eller åtminståne få mig att le och må bättre.
Sov sött alla goa besökare, glöm ej att skriva ett hej räcker.
Kramizar Eva
Hej!
Hej puppa! Va fint du hade skrivit om alla i förra inlägget. Vi MÅSTE höras på telefon i kväll.....
Tjena snygging!
Så här fanns det minsann en blogg =) Kul!
Ja du har väl en spännande tid framför dig snart...Bara några veckor kvar tills du kan titulera dig Mormor.
Ja vi ses väl snart igen. Men nu kan jag se hur dina dagar ser ut....
Puss på dig!
Hallå så här på kvällskvisten. Jag ville bara kika in och kolla läget.Här är som det är hos blivande far/morföräldrar.... man gottar sig i fotoalbum och minns.... och bara det allra mysigaste minns man.... man vaddå ( som Emelie skulle ha uttryckt sig) våra barn var ju bara så himla mysiga , snudd på helt underbara precis som sina mammor....
Kram ifrån Agnetha snart farmor....
